Irolona har gått och blivit förkylder av vädret som varit   , i vilket fall låter det som så när hon andas. Hon nästan snörvlar, men det kommer inget snor rinnande ur näsborrarna, och - tack och lov - hon "piper" inte i halsen heller. ( Hon är ju opererad i halsen fick jag veta, men inte anledningen, därav att hon "piper och visslar" när hon blir kall på vintern.)

Så idag blev det täcke på för denna dam, även om vädret är betydligt bättre än de senaste 3 dagarnas ihållande regn och höga luftfuktighet med tillhörande dimma. Jag har nog låtir lura mig lite på just denna dimma, för den är verkligen kallfuktig, men jag har liksom inte tänkt på att den dessutom är så fuktig att den lägger sig som en blöt hinna över hästarna och även kryper in under skinnet på dem, snudd på.

Häromdagen noterade jag förvisso att Irolona frös när jag tog in henne, men den dagen hade det verkligen regnat mycket också.

Ferarri, som brukar frysa lätt, fryser inte alls - men så är hon ju smart nog att gå in i vindskyddet - vilket Irolona inte gör.

Gubben har börjat träna med Bira så smått: apport, uppletande,inkallning, sitt på visselsignal bla. Och hon är ju makalöst duktig! Arbetsvillig, glad och överlag positiv.

Meningen är väl att vi ska träna Sioux och Bira med apportkastaren tillsammans med Anna och hennes Dara ( Korthårs-vorsthe), gubben har ju fått hem patronerna till den.

Ska även lägga lite blodspår och gå med alla tre (Bira;Sioux och Dara), skadar aldrig att ha 3 eftersökshundar att tillgå, speciellt som vi fått älgjakten. ( En tränad eftersökshund är ju dessutom ett måste enligt lagen vid jakt, att kunna tillgå).

Sioux vet jag klarar gå blodspår, men Dara har aldrig provat på, och Bira vet jag inte....

Då jag inte tycker om bygelrepetern ( låter kanske löjligt- men jag litar liksom inte på den och trivs inte med den), så har jag köpt ett gevär jag är mera van vid. Eller, nåja, väntar på att få licensen på vapnet såklart först. Men den ligger undanlagd åt mig- så det är väl bara att vänta då.

Funderar även på att införskaffa en lerduvekastare, vi är rätt många som skulle ha nytta och nöje av en sådan. Och jag skulle nog verkligen behöva träna på dessa lerduvor, hagelskytte är inte min starkaste sida, det är däremot prickskyttet.

Och klantiga jag körde ju mitt jägarexamensbevis i tvättmaskinen  , så nu måste jag skicka in om ett nytt, eftersom den är ganska "oläslig" liksom..... Jag brukar aldrig förvara det i någon ficka, men tydligen hade jag lagt den i en skjortficka av någon anledning, glömt den där och tvättat den. *suck*. Tur inga licenser låg där också.... För antagligen måste jag ha lagt den där när jag var ut och jagade småvilt i höstas, för att kunna visa upp vid behov.... Slarvigt helt enkelt.

Håhåjaja, inte lätt att vara glömsk inte.....

Iallfall om man är hund.....  Fär, om matte klappar en, så måste ju alla tre upp i soffan helst och bli klappade! Så det så!

Bira har verkligen börjat visa att "här bor jag nu, och jag är en Vorsthe ända ut i svanstippen - så jag gör som jag vill!" 

Igår rullade hon över på rygg i soffan och la sig på rygg med ena frambenet rakt upp och snarkade ljudligt och gott - såsom bara en Vorsthe kan göra. Sioux ligger ihoprullad i sitt hörn på soffan och Cobra utvräkt som en avlång prickig korv....

Så är matte (eller husse) fräck nog att gå och hämta ett äpple eller göra sig en macka.

*Darrummdrumdrum!!!" låter det från vardagsrummet när tre jyckar samtidigt vaknar och rasar ner på golvet och trängs runt hörnen för att snabbast komma till köket. ( Tur vi har dubbeldörrar till vardagsrummet iallafall).

Men tji får de, inga äpplen eller mackor ramlar ner på golvet - men fasiken vad troget alla tre följer en! Vet inte hur många gånger jag snubblat över en hund, hittat balansen igen bara för att nästan ramla över nästa! Jag tror tamej 17 de sammarbetar för att få en på fall med en godbit i handen så den tillfaller dem istället.....

Min soffa har numera blivit rena cirkulationsplatsen dessutom. En jycke kommer upp, hoppar ner, genast är nästa där och när den hoppar ner är nr 3 strax uppe.

Varför kan de inte trängas runt husse så? Det är ju han som mutar med godis -inte jag....  Fast- det kanske är en komplimang: jag mutar ingen och har ändå alla i knät =).

Sioux och Bira har verkligen kommit ilag nu och leker som attan ute, och Sioux brukar spotta ut en leksak på Bira för att hålla igång henne - alla knep är visst tillåtna=)

Och inte ett slagsmål, inte ett gruff! Makalösa hundar=)

Och Bira har kommit på en ny lek, som går ut på att - tillsammans med Sioux - se vem som kan reta matte mest! 

Båda piper runt husknuten, står där och väntar, vägra komma på inkallning och när jag närmar mig sticker de helt sonika runt nästa husknut... *matte sur och fortsätter kalla in* - när jag kommer runt huset sitter 2 änglar på trappen och är sååååå oskyldiga sååååå. Här har vi ju suttit så snällt hela tiden ju.... *fnys!*

Fast när det verkligen gäller, så är båda oerhört lyhörda och kommer direkt på inkallning. Jag tror de mycket väl vet skillnaden och tycker som sagt att det är jättekul att retas lite...

Jag tänker på gubben min nu: var kan man lämna in honom för en uppgradering?

Det är inte så att jag vill byta ut honom eller så, utan bara uppgradera honom till en snabbare version....

Idag är han som typ en Win 3,0 eller max en Win 95, och jag skulle önska få honom uppgraderad till en Win 7....

Imorse var ett typ exempel:

Jag hade ställt in hästarna i gårkväll då jag hade på känn att det skulle bli lite kallt, främst för fryslorten Ferarri, och imorse skulle de såklart ut. När jag står där och ska borsta av Irolona ringer mobilen och gubben frågar om vi ska ta ner hästarna till lilla hagen. Visst sa jag, jag ska bara borsta av hästarna... Ok tyckte han och började prata om att göra kaffe, röka, och sedan komma ut... 

Inom mig suckade jag av 2 orsaker:

1. Jag hade sagt åt honom kvällen innnan att om hästarna ska ner till beteshagen på morgonen direkt så vill jag veta i god tid , alltså innan jag lägger ut hö i vinterhagen. För då hade de fått höet inne. ( det är en bit till beteshagen och nu i början är det lättare att vi går med båda hästarna ihop, tills de vant sig gå ner för backen, över vägen och ut i hagen.) Att de får hö på morgonen är för att de ska vara lite mätta när jag släpper ut dem i betet, eftersom det inte hunnit växa så väldans mycket och jag vill för allt i världen inte ha rotdöd i hagen!

2. Nu hade jag hunnit ta ut hö i hagen häruppe, och hästarna skulle ut. Så, det fanns ingen tid att dricka kaffe eller röka.... För vad vore meningen att släppa ut dem här i några minuter  bara för att leda ner dem sedan?  Bättre de får gå ner på en gång då. Så får de gå en halvdag på betet och sedan komma upp och äta höet då.

Tillslut förstod han att kaffet kunde han glömma - det fick bli sedan det! 

Hästarna var - som igår- alldeles till sig av glädje att komma ner till hagen.

Men åter till detta om att uppgradera maken....

Jag tror att "rekordet" var när jag satt vid datorn utanför sovrummet och kollade mail odyl, då mobilen ringer. Till min förvåning ser jag makens namn på displayen... Fundersamt svarar jag; jag menar: karln ligger ju i rummet typ 1 meter bort bara! Så hör jag ett enda ord i örat: KAFFE!...... Jaha? Jo, han ville att jag skulle hämta kaffe åt honom....

*ARRRRGGGGHHHH* 

Det är väl bara att kliva upp och hämta sitt kaffe själv!!!!

Men snäll som jag kan vara ibland så hämtade jag faktiskt kaffe åt honom....

Ibland tror jag ärligt att en sengångare skulle klå honom med längder när det gäller att göra saker....

Nej, en uppgradering är på sin plats - verkligen!

Allt detta sagt med både kärlek och ironi- för jag älskar verkligen min gubbe, oavsett han är en win 3,0  eller ej.... fast, lite snabbare operativsystem vore inte dumt......

Kanske "latmasken" som tittar fram..... eller så är jag bara jäkligt bekväm numera...

Det tar mig kanske max någon timme eller två att fixa stängslet nere i sommarhagen -den stora biten alltså, lilla är redan klar. Men det är såååå segt att komma igång! 

Sedan ska ju bara batteriaggregatet upp och kopplas på : KLART! 

Men å andra sidan- det är ju gubben som ska fixa det där med batterier och aggregat - så det tar väl tid dårå *suck*.... Slutar väl som vanligt med att jag gör det själv då jag tröttnat på att vänta.....

Ja, jo, ska ju ner med ett badkar till och ställa i lill-hagen, så jag slipper dra det andra fram och tebax ( inte roligt kan jag lova!). Fick ju ett av Pelle - eller ja, fick låna ett är mera korrekt. 

Så ska vatten köras ner innan hästarna släpps - när allt det andra är klart.

Förra året klagade sommargästerna i huset nere vid vägen, mittemot våran hage, att vi hade för höga staket; förstörde utsikten minsann....  Fast sedan kröp det fram att det var mera irriterande för att de inte kunde klappa och mata mina hästar med bröd...

Lite sura blev de när jag vänligt men bestämt sa att jag betackade mig för att de klappar och matar mina hästar.... Nåväl, har de inte mer förstånd än att inse att hästar inte är allmän egendom sas, och att de faktiskt får lov att lyssna på ägaren, så är det deras problem.

Eftersom det är ett sjuhelsikes drag i staketet därnere så kanske de lärde sig förra året redan.

( Nu pratar jag dessutom vuxna -inte barn - som alltså inte förstår detta med att man låter andras djur vara om man inte fått tillåtelse att röra dem av ägaren).

Nope, dags att dra sig neråt vägen och fixa detta då.....

  Vad kan man säga om denna tjej? Hon är UNDERBAR rakt igenom! 

Men samtidigt en äkta SträvhårsVorsteh! Envis, egensinnig,"gör som jag vill".... Mao som hon ska vara.

Idag fick jag ta tag i henne lite för att hon skulle förstå att "matte styr hundar lyder" ( ja, ja, jag vet: repliken stulen ur "den långa vandringen" och lite omgjord). Sedan dess har hon varit uppmärksamheten själv=). Den självklara platsen är vid mattes fötter -observera! -inte husses  . Äter med frisk och god aptit. Bär husses strumpor runt om i huset, så han får gå på jakt efter dem  . Matte är smartare och låter inte dylika saker ligga framme  .

Inga problem mellan humndarna alls har det varit heller  , men å andra sidan anser jag nog att det är människan själv som skapar problem när en ny hund ska införlivas i flocken, om man bara tar det naturligt så gör hundarna det också. Inga konstigheter alls.

Igår höll jag på att få spader! I min lilla soffa trängdes jag med Bira, Sioux och Cobra! Alla tre skulle bara ligga där *suck* - vem fick flytta på sig? Jo, matte....   Bortskämda hundar? Inte då!

    Sioux och Bira är bästa vänner redan och bär runt på leksaker ihop, utan att ryka ihop om något =) 

   Har påbörjat intensivträning med Irolona, fast-tagning är prio 1, då damen inte gärna vill bli tagen ute i hagen. Men det går frammåt! Sedan ska jag påbörja ridningen, och förhoppningsvis kommer vi ut i skogen i sommar... Det får ta den tid det tar helt enkelt.

   Ferarri har - som vanligt tänkte jag nästan säga -lyckats kliva ur en sko, hon är makalös på det! Men snart slipper hästarna skor alls - hovisen ska dra av dem och sedan får de gå barfota hela sommaren=)

Både jag och hästarna längtar till sommarbetet nu! Men hästarna har gått ute 3 dygn nu i vinterhagen -än har det inte hunnit växa upp riktigt i sommarhagen, så jag utfodrar dem ute ännu.

Planerar en färd ner till sommarhagen i morgon med Sioux och Bira och fixa staketet - eller rättare tråden - som hänger lite hursomhelt efter vintern, så allt är förberett och klart=)

Haha, nu är vi sex tjejer mot en karl i hemmet  

  Cobra, Bira & Sioux

  Mys med matte i soffan

  Irolona

  Ferarri ( med husse på ryggen så han också får vara med på ett hörn - jämlikt ska det ju vara  )

Det blev en lång resa igår, och otroligt nog kom vi iväg bara 40 min. senare än vi tänkt! ( Inte illa för att vara oss).

Lite segt var det ju att kravla ur sängen ½6 på morgonen och fodra hästar och ut med hö i hagen och ut med hästarna också....  och rasta av hundarna ordentligt, gick nästan i sömnen ju! 

Turligt nog hade jag gjort matsäcken kvällen innan: tortelini & baconsås - som vi bara värmde och hällde i mat-teromsarna. Bra grejjor det där: mat-termosarna alltså =). Får plats mycket och det håller sig varmt. Några mackor till frukost i bilen och massor av kaffe! Och lite annat gott...

Nog var vi båda lite nervösa och förväntansfulla över att få träffa Bira och ta med henne hem! 

Men som sagt, det var en långresa: c:a 40 mil enkel resa...

Jag började köra, för hade jag inte gjort det när jag ändå var uppe i varv sas, så hade jag antagligen somnat i bilen och sedan hade det blivit trögt att vakna igen: känner mig själv....

Maken och jag turades om att köra, vi satte ett snitt på typ 10 mil var i stöten, så att ingen av oss skulle bli för trött - ett "system" som funkade bra.

Det blev så klart en del stopp på resan för att rasta Sioux & Cobra också.

Så träffades vi då - och det var kärlek vi första ögonkastet! Denna lurviga Vorsteh-tik bara flög rakt in i hjärtat på mig och gubben!

På vägen hem så rastade vi först hundarna "för sig", dvs Bira ensam och de andra två tillsamman, men när vi var i Stugun på en jättefin plats, släppte jag ut Sioux och tog Cobra i koppel (som ju inte kan gå lös alls), så fick de bekanta sig alla tre. Bira och Sioux fick vi bromsa från att hoppa ner i älven - tydligen "vattenhundar" båda 2 - så i sommar vet jag vad de 2 kommer hålls med =).

Allt har gått smidigt, alla 3 tjejer kommer överenns.

Ska försöka fota dem all 3 tillsammans- ett projekt som nog inte blir så lätt eftersom alla 3 - men framför allt Sioux och Bira - har mycket spring i benen *S*. Men men, bara att försöka =)

Det är bara en liten fundering som slog mig.

Ferarri är en sådan häst som lätt faller ur som attan i brytningen mellan vinter/vår, alltså februari - maj. Oavsett hur mycket mat hon får ( 12 kg grön-hö högkvalitativt, fri tillgång på rundbal ute, B-vitaminer & c:a 1 L. Lusernhack/dag x2), så magrar hon av. Har försökt att ge Groov Pellets också, men då fick hon kolik, så mera mat är inte lösningen.

Hon ser helt enkelt bedrövlig ut, även om man lätt kan se att hon inte är mager pga matbrist.

Iofs rids hon inte så mycket, iallafall inte än, men det är lagom kul att höra "bakvägar" att man har "magra vanskötta hästar bara gåendes"....

Nu har jag "fått tag på" 2 st verkliga hästkunniga tjejer, som ridit många år, som ska börja rida henne mera regelbundet. Och vana och att vara orädd behövs verkligen, för damen kan ju som sagt ta fram sin envisa sida och "vill inte!" när hon sätter den sidan till.

Sakta men säkert går vi frammåt, jag och Irolona. Hon har blivit en riktigt trevlig och trygg häst - än har jag inte ridit ut henne, utan går varsamt fram. Känns som bäst så....

Även hon har f:ö en tendens att falla ur, och iom att båda är ganska smäckra av sig så suyns det ju så himlans tydligt! Ulven föll också ur, men på honom märktes det inte så mycket.

Sist hovslagaren var här så pratade jag med honom om detta, och han bara skrattade och menade på att det inte alls var så farligt med mina hästar: då skulle jag se islänningar han skott menade han på. När de hade rakat sina islänningar nu inför våren ( inte hovslagarens hästar alltså), så hade de till sin förvåning upptäckt att dessa "tjocka" hästar plötsligt var magra. De hade matat efter utseende, men inte tänkt på att pälsen är otroligt tjock på en islänning... så, de hade fått lite för lite mat helt enkelt. Lätt hänt, men å andra sidan lärde de sig nåt nytt =).

Hur som - om folk brydde sig mera i sina egna angelägenheter istället för att ödsla energi på andra och frågade istället för att spekulera och anta, så vore det tacksamt.

Tack och lov för veterinärer, som måste besiktiga hästarna inför nya försäkringar - som på papper intygar att djuren mår alldeles utmärkt.

Och jo, det kan vara så att jag är lite känslig på detta område, men det är kanske inte så konstigt med tanke på vad jag får höra bakvägar....