Glädje för att nu äntligen - idag faktiskt - fick jag papper på att all denna skit vi fått kastat på oss av sociopaten är nerlagt! 

Hon är en feg stackare som gömmer sig bakom andra och skriker "mytoman" och pekar ut andra - främst mig då. Men som alla mytomaner så gjorde hon en felberäkning nu, och idag inser de flesta inblandade i detta kaos som varit vem den verklige mytomanen är. Men hon kan inte förstå och inse att hon är avslöjad- det finns inte i hennes värld.

Någon för mig okänd person - som heller inte vågar avslöja sitt riktiga jag tydligen, utan gömmer sig bakom anonymiteten - har kommenterat 2 av mina blogginlägg. I det senaste på står denna person att " vi alltid varit en konstig familj" och att hon/han gått i samma skola som mig.

Det finns det som talar emot detta.

1. Om personen nu gått i samma skola som jag, så torde personen vara runt 45 år, och alltså inse att min sk familj inte var "konstiga" - utan förstå att daglig misshandel fysisk och psykisk -inte är en "konstighet" utan ett brott. Och - i den ålder denna person då borde vara idag - så borde den kunna inse att misshandel sätter sina spår, och att rop på hjälp kan se ut olika från individ till individ. Så, vari betsår då detta "konstiga?"

2. Om nu sagda person vet så väl vem jag är, så borde denna person också veta att jag a) knappt var i skolan alls  b) bytte skola ofta. Så hur väl kan denna person känna mig då? Så att denna har rätten att yttra sig om mig personligen?

Skulle vara intressant att få veta....

och en sak till: om man skriver en kommentar anonymt- hur seriös är man som människa då? Hur trovärdig är man? Först när man vågar vara sig själv och visa det och vågar stå för den man är - så börjar man bli trovärdig.

Vad det gäller mina sk syskon, så finns det en sak de inte räknat med, när de påstår att jag "bara hittar på": jag har alla papper från diverse utredningar hemma - från jag var liten till jag flyttade från Noor, och från alla anmälningar sociopaten gjort gentemot mig genom åren + lite till. Där allt står på svart och vitt exakt vad jag sagt och hållit fast vid i alla år.

Och hur frisk är en människa som anmäler sitt eget syskon gång på gång, år efter år? 

Nej, jag kanske ska ta och lägga fram lite bevis på vad denna människa ( sociopaten alltså ) är kapabel till och vad hon sysslat med under alla dessa år....

Jo, för någon gång ska det fram i ljuset- så att jag kan få ro från denna mycket störda sjuka människa.....

På bloggen igår, var det en som svarade att " det är den som kallar en annan för sociopat osv är det själv."

Tror denna anonyma person verkligen på detta själv? Att de som blir diagnosticerade blir det av sociopater, psykopater osv? För i såfall betsår hela vår sjukvård av sådana personer! ( det är klart- ibland kan man ju undra....)

Att man kan drivas till vansinne av en sociopat är väl något var och en vettig människa kan förstå, och att man många gånger drivs till spetsen av vad man orkar med. 

En sociopat har inte förmågan att känna något för en annan människa, det är den personen likgiltigt hur många som krossas i dess väg - så länge de når dit de vill. 

Ett städat yttre betyder för dem att ingen kan se igenom fasaden, se deras verkliga "jag". Tyvärr så lyckas de med att lura många, som inte inser vad för slags person de har att göra med förenns det är försent.

Som ex kan nämnas att just denna sociopat, som härjar i mitt och mina barns liv - inte kan inse vilken enorm skada hon orsakat, skador som kommer ta lång tid att läka- om det ens någonsin kommer att kunna läkas.

Hennes handlande har bla lett till att ett av mina  barn har fått gå igenom det hemskaste, vidrigaste en mor någonsin ska behöva göra - men det är barnets historia och inte min att berätta. Men jag kan säga att det skadade själsligen 3 personer svårt, allt medans sociopaten i sin självbelåtenhet sitter och gratulerar sig själv. Denna sociopat är fullt övertygad om att hon handlar rätt -och gud nåde den som säger annat! Att hon själv fysiskt och psyksikt misshandlat sina barn ständigt genom åren, kan hon inte se- nej, det är andra som gjort det hon gjort- inte hon minsann!!!

Du anonyma, jag publicerade ditt svar, och gav själv ett svar på detta -i mina ögon -väldigt naiva ( för att vara snäll) synsätt. 

Ditt svar var nästan ett skolexempel på just det jag menade med gårdagens blogg - så jag tackar för det, för det illustrerar så bra vad jag menade.....

det har ju kommit högvis med böcker och annat material, där det står hur man ska "tyda tecknen på om en människa är mytoman,psykopat, har någon bokstavs-sjukdom" osv osv. Det finns också många "tester" du kan göra för att "avslöja" om den eller den är det ena eller andra. Det finns bara ett litet problem i det hela: för en lekman kan det bli katastrof! de läser bökerna/gör testerna/ osv -och ser genast några - om inte alla - tecken som stämmer in på den person de "kollar". De kan tom hitta tecken som stämmer in på dem själva, vilket gör dem rädda- naturligtvis. Så - hur ska då en "vanlig" person kunna skilja ut och känna igen mytomanen,psykopaten osv? När detta är svårt nog för en erfaren psykolog att göra? Det är så lätt att kasta ur sig att den eller den är något av allt detta, utan någon egentlig grund. "bara för att man läst den så suveräna boken som AVSLÖJAR ALLT!".... och just för tillfället verkar detta med att särskilja denna "sortens" sjukdomar vara på högsta mode. kankse är det för att vi blir mer medvetna om deras existens tack vare de vansinnesdåd som begåtts de senaste åren? Men- det krävs som sagt många års erfarenhet för att kunna fastställa en diagnos som någon av dessa, inget man som lekman kan göra. jag lever ihop med 3 familjemedlemmar som är diagnosticerade med AD/HD, och som dagligen måste äta mediciner mot detta. Betyder det att jag kan allt om just denna sjukdom? NEJ! I själva verket vet jag knappast någoting! Visst kan jag LÄSA mig till än det ena och än det andra -om det inte vore för att inte en enda bok ger samma svar! Jag skulle bli totalsnurrig om jag försökte mig på att läsa om detta. ( och då har jag ändå läst juridik :) .) Nej, vill jag veta något specifikt frågar jag en utbildad läkare. Så snälla ni: kasta inte ur er "anklagelser" gentemot medmänniskor, bara för att "orden ligger rätt på tungan". Detta är inget personligt mot någon- bara så att det är klargjort! (En del tycks ta vissa bloggar personligt -så det är bäst att klargöra redan nu att så inte är fallet.)

How can people be so heartless How can people be so cruel Easy to be hard Easy to be cold How can people have no feelings How can they ignore their friends Easy to be proud Easy to say no And especially people Who care about strangers Who care about evil And social injustice Do you only Care about the bleeding crowd? How about a needing friend? I need a friend 

Dags att ta sig i kragen och kravla sig upp ur denna svarta kolkällare -sociopat eller ej i hälarna. Detta är ju inte jag! Den hära gnälliga kärringen som inte får nåt gjort!

Ryck upp dig Zenitha! Det finns fortfarande en hel värld som väntar på att upptäckas därute!

För 17 gubbar alltså - vad hjälper det att deppa ihop och ge upp? Vem tjänar på det? Ja, förutom sociopaten då -men hon räknas inte.

Jasså, jaha - vädergudarna är på lekhumör idag. Vår i morse, storm mitt på dagen och under em, snöstorm frammåt seneftermiddagen -och nu sol igen...  Tydligen är det kaos där uppe på Olympen, eller vart de nu håller hus. Valhalla? Spelar roll- osams är de, eller så är de förbaskat retsamma som sagt...

Eftersom jag älskar historia så mycket, och har alltid gjort, så funderar jag att kolla på någon distanskurs och börja läsa in och skaffa ett -ja vad det nu är man får. En examen kanske? Jag menar- nog för att jag är gammal- men inte övermogen, så... varför inte ge det ett försök? Jag har nämligen ett mål i livet- coh det ska jag nå. det kommer ta några år- men änsen?

Nu har jag låtit sociopaten styra lite väl mycket av mitt liv, men hon kanske är som de gamla gudarna? Om man glömmer henne finns hon inte längre? Man kan ju alltid hoppas...

Jaja, hur som haver... 

Nåt ska jag göra med mitt liv, nåt vettigt alltså. 

Ja, jo, att ta hand om djuren är något vettigt- men jag måste göra nåt mera känner jag....

Det ockulta i mitt liv har stått och puttrat på tomgång också ett tag nu, men det är dags att "ta fram" den sidan av mig igen också.  Eller rättare sagt: låta den sidan ta sin plats i mitt liv igen. 

Nu är jag ju inte den sorten som tror på ärkeänglar precis: de må finnas, men inget kan få mig att tro att de har den makt som de tillskrivs. Eftersom jag inte tror på gudfader den allsmäktige, såsom den Allenarådande Guden och allt vad han nu kallas, och hans  enfödda son och allt det där blahaet som står i bibeln, koranen, och andra skrifter, så tror jag ju då följdaktligen inte på hans ärkeänglar heller. Utom en. Och han är en ex-ängel. Jovars, kan hålla med om att det blir lite motsägelsefullt det där....

Dessutom, jag är övertygad om att den gud som är den sk. allenarådande och som alla kristna följer - eller om de följer hans sedan 2000 avrättade "son" -   är ett påhitt av en man som var rädd för kvinnans maktställning i samhället, den respekt som visades henne, den livgivande, den starka (psyksikt) kvinnan som dyrkades som modersgudinna - allt levandes moder. Istället påstod denna lilla rädda man -och hans lika rädda anhängare - att det var såklart en man som skapat allt -och det på bara 7 dagar! Ska det va så ska det- jo jo...

Men....vem har sett en man föda barn? Inte jag iallafall....

Nåja, nu lämnar jag det därhän- för denna gång och ger mig ut på jakt efter en pasande kurs...

Fast i själva verket är det väl klart att jag tänker på något.

Just nu handlar ju tankarna mycket ikring detta med att det tillåts med lagens stöd att en person får totalförstöra en annan människas liv. Hur är detta möjligt?

Just nu känns mitt liv som en berg&dalbana, man kastas mellan hopp och förtvivlan i en aldrig sinande ond spriral. Ja, faktum är att i de mörkaste stunder har det hänt att jag varit på väg att avsluta mitt liv, bara för att slippa denna giftiga spindelhona. Får det verkligen gå till så? Att en sociopat får fritt spelrum att driva en annan människa in i döden? 

Men jag orkar snart inte längre: 45 år av ständiga övergerpp psykiskt (och fysiskt) av först HonMonstret och sedan hennes avkomma, jag ser inget slut på det. 

Andra dagar kan jag känna att jag kommer slåss till döden för att avslöja denna gifitga spindelhona, så att hon inte kan vända sig någonstans med sina uppdiktade snyfthistorier och lögner om att vara en "supermorsa". Hon? En supermorsa?? Tillåt mig skratta! Hennes egna barn tigger om att hamna i fosterhem för de inte orkar med henne och hennes utbrott! De har kommit till insikt att hon aldrig kommer ändra sig - som hennes egen son säger: " Jag har aldrig varit med om en så underlig människa som X" - (hans mor).

Frågan är bara: hur länge till ska jag orka ta emot skit av denna vansinniga sociopat? Vardagslivet påverkas givetvis, hur skulle det inte göra det? Men jag försöker hålla det ifrån mig, vilket inte är så lätt då det drabbat mina barn också. Eller rättare: HON har drabbat mina barn.

Hon känner inte ens min handikappade son, han bodde i fosterhem i 10 år innan han flyttade hem igen -och hon träffade aldrig honom under denna tid - sammanlagt 13-14 år alltså. Det var jag som begärde att han skulle hamna i fosterhem, för jag trodde han skulle få det bättre med 2 vuxna som hade mer ork att hjälpa honom. Sedan att det gick åthelvete och fosterhemmen ( det blev 3 stycken, varav i 2 blev han misshandlad!) bara var intresserade av pengarna de fick av kommunen, och inte att hjälpa sonen - ja det är en anna historia.

Men sociopaten slog sig för bröstet för ett år sedan när hon via FB fick kontakt med min son och målade ut en historia om misshandel och gud-vet-vad -utan en tanke på att han inte ens bott hemma på tio år! Tyvärr tänkte inte utredarna heller på detta lilla faktum -innan det blev försent och gått förlångt. Nu kan de ju inte förlora ansiktet och erkänna att det begått ett gravt fel och dessutom gått på en sociopats lögner, just nu håller de på att skylla på varandra så mycket det går. Vad hjälper det mig eller min förståndshandikappade son? Sonen mår så dåligt och är så osäker att han gått bakåt i utvecklingen -när han efter han flyttade hem igen gick frammåt. ( På detta finns 2 överläkare på hab. som kan vittna om!)

Spindelhonan tillbringade ett kort tag på Åsbo BH, ett BH för gravt psykiskt störda personer -men inte ens där orkade den garvade personalen med henne! Då är det illa....

Själv hamnade jag - på egen begäran - på Deltagårdens BH pga att jag mådde så dåligt att jag inte orkade med längre. För den som vill, så är det lätt att kolla upp skillnanden mellan dessa hem - eftersom sociopaten fått för sig att det hela är tvärtom. DVS att  Deltagården är ett hem för gravt psykiskt störda personer... 

Deltagården är ett Bh för missbrukare, men också för människor som mår dåligt psykiskt och behöver stöd/vård - men inte gravt psyksikst störda personer. Nu förstår ju inte sociopaten skillnaden - men det gör ju de flesta "normala" personer däremot. 

Dessutom kan hon inte förstå, att man måste vara villig att förändra sig själv och ta tillvara på den hjälp man får, för att kunna förändra sin situation. Eftersom hon är perfekt som hon är, så behöver hon ju inte ändra på sig. Snarare ska väl omgivningen läggas in och ändra sig så att den anpassas efter henne.

Alla andra ljuger- men denna "lejonmamma" (som hon kallar sig själv) talar alltid sanning minsann! Jomenvisst- synd bara att bevis om motsatsen finns....

Nåja, skönt att få skriva av sig lite... gör det lättare att tänka då....

Min käre make överaskade mig igår- verkligen! För det första: han har antagligen, förmodligen fått en Vorsthe- hanne, förvisso en korthårs, och förvisso en vit en. ( Gubben vill ju helst ha en som sin gamle Hektor: en strävhårig brunskimmel, men vi har insett att det faktiskt numer föds upp enormt lite hundar av den rasen i Sverige!). Nåväl- denna hanne hade liksom blivit över när hans husse avled, och ja, eftersom de inga hundar hade kvar annat än Strofen ( som han heter)- så....

Nr 2 i överaskningen igår var att maken gick och suktade sååååå efter denna Strofen- men invecklade sig i många om och men... tillslut kom det fram: " jamen det blir ju bara mer jobb för dig!" 

Jasså, jaha- jomen... det kan stämma det... Förvisso är det jag som sköter alla djuren, men vid det här laget borde han veta att en hund mer eller mindre för min del inte spelar någon roll. Och att "omskola" Strofen till fågelhund- som han ju ha naturligt i sig i grunden - hur svårt kan det vara? Kanske mycket svårt- eller så blir det lätt för han inser att han ju gillar det=). varför ta ut problemen i förskott?

"Jamen, det är ju en hanne!" var nästa försiktiga trevare för att se vad jag egentligen tyckte om en till hund. 

" Jaha, so what? Han är papperslös, alltså inget avelsmaterial: vi kastrerar honom såklart! Enklet avlöst. Hna tappar inte jaktlusten för det..."

" Njae....nej...det har du ju rätt i.... Du vet, de avlivar honom annars..."

vad gubben inte fattade var att han hade mig redan när jag såg bilden på Strofen... resten är bara formalia. Jag började räkna upp fördelarna:

1. Sioux för en lek-kamrat som kan vara lös tillsammans med henne och som kan matcha hennes leksinne.

2. Vi får en hund som vi (ev) kan jaga fågel med - och kan vi inte det så är han nog en trevlig sällskapshund -OCH lek-kamrat till Sioux.

3. Cobra lär inte slåss med en hanne, och Sioux får ha sin lek-kamrat.

4. Jag MÅSTE ta mig i kragen och börja gå längre promenader med jyckarna varje dag, lägga ner mer arbete och träning på dem - som det är nu har det varit lite si och så -tyvärr. Och Sioux får träna med en lek-kamrat...

Har jag nämnt att jag anser en kastrerad hanne vara en ytterst bra lek-kamrat åt Sioux? jasså...jaha...

So, Why not! Strofen är välkommen -men ska kastreras direkt.

Nemas problemas- bara gubben betsämmer sig och inte lägger över det på mig. trots allt så är det han som ska träna Strofen isåfall till att jaga- jag kan köra vardagsdressyren.

Vi får se...

Morgonen började ju bra, kände mig iofs lite seg- men det har jag ju gjort ett tag pga denna förkylning som aldrig tycks släppa.

Anna kom ut med sitt yrväder Dara och Sioux blev överlycklig! Det vart fullt drag på båda hundarna som for över gården som tokar, Kattstackaren tog det säkra före det osäkra och gömde sig under huset...

Cobra - som ju inte kan vara lös -satt fast utanför stallet medans jag la ut hö i hagen ( kryssande med skottkärran mellan 2 glada jyckar) och ylade. Inte för att hon var ledsen utan för att den hunden helt enklet inte kan skälla! Hon ylar som en blodhund istället... Och Sioux? Min "pratglada" Schäfer... ja hon skrek av glädjefnatt när hon for runt. Bara inse: den hunden kan inte vara tyst när hon är glad. 

Passade på att träna lite sitt,ligg,stanna osv mitt i detta kaos -och det gick ju jättebra=). Men så är Sioux lättlärd och mycket tränad -fast det varit lite si och så med den saken ett tag.

Hästarna brydde sig inte ett smack om två yrhättor som sprang runt och skällde, det blev ju lite träning för de med att gå till hagen med lekande hundar runt sig.

Jag hade tänkt ta in Irolona och göra henne iordning för att rida henne -men det sprack pga att jag hamnade i sängen med hög feber  -så typiskt! Somnade vid typ 13 och vaknade ½4 på em. Febrig, ont i halsen och värk- kändes inte så lockande att göra en större ansträngning då inte....

Tycker förkylningen ska ge sig snart! Det känns OK i kanske en dag- sedan kommer den tillbaka med full kraft! Skit också!

Lägger in en snutt på den ständigt glada Sioux=) Här letar hon potatisgratäng-som luktar såååå gott för en vovve - men missar den på spisen och nosar noga vid micron istället=) Nåja, även en hund kan ju ta miste ibland...

Luddboll till skalle eller ej - nu ska jag tamej 17 skaka av mig förkylningen! Men hur??? 

Nåja, finns de som har det värre. Men jag oroar mig ju lite för att det ska slå sig på njurarna, det vill jag ju INTE! Jag har inte tid att bli sjuk NU!

Den 23:e ska jag träffa läkare nr 4 på HC här i Svensta, vaddå husläkare?? Hallå! 4 olika läkare på ett år? Tröttsamt. Ska bla diskutera smärtsillande med denne läkare - känner på mig att  det kommer bli en sjujäkla diskussion. Nåja, vi får se, denna kanske är vettig och fattar lite mera än de andra? Kan man ju hoppas....

Har ju lite planer som sagt ....  

Ja, den frågan har jag ställt mig otaliga gånger när det gäller gruppen "Djurens vänner" på FB.

Igår var det påhopp om jägare- igen. Tyvärr märks det att många av dessa veganer ( iförsta hand) inte hängt med i evolotionen alls, hjärnkapaciteten är på en grönskasnivå.

Som en skrev igår " varför finns det jägare med i denna grupp, de har inget här att göra, bara SANNA djurvänner ska ju vara här".

Ehhh - ursäkta, stopp ett tag där nu! Jag är jägare och sann djurvän. Jag sköter om mina djur, hästarna har ett skönt stall att komma in i, de är ute minst 10 timmar/dagen, får gott om mat och är omhändertagna på bästa sätt. Samma med mina hundar.

När kalvarna vart sjuk här i senhöstas och jag satt med dem och försökte få i dem kalvex och vätskeersättning när mödrarna övergav dem -  tror ni inte jag grät när kalvarna dog i famnen på mig? Tror ni inte att också jag kände sorg när bonden var tvungen nödslakta en kviga efter att han och 2 veterinärer slitit i timmar för att försöka förlösa en felvänd kalv? 

Eller att jag kände glädjen när jag hjälpte till att dra fram en kalv - som klarade sig? 

Är jag en "kallblodig mördare" för att jag jagar?

Knappast.

Och varför måste dessa veganer som skriker om djurens bästa, alltid vara maskerade? Hur ofta ser du en maskerad jägare? Hur snabbt kommer inte ett eftersök igång vid skadeskjutning? Så att djuret inte ska behöva lida i onödan?

Jämför det med dessa utsläpp av domisticerade minkar som dessa maskförklädda fegisar släpper ut för att dö en långsam död i ett habitat som inte är anpassat för dem. De fryser ihjäl, svälter ihjäl, blir överkörda i hundra-tal! Är DET att VÄRNA om djuren?? Att förstöra ett helt ekosystem, där samtliga djur inom det habitatet i längden blir lidande? 

Snacka om missriktad förståelse av vad att vara en djurvän innebär...

Dessutom: vissa veganer ger sina hundar en strikt grönsaksdiet! vad är det om inte djurplågeri? En hund är ett ROVDJUR, en KÖTTÄTARE, och behöver köttet för sin överlevnad! 

Men det som retar mig mest, är att DESSA VEGANER INTE VÅGAR STÅ FÖR SIN ÅSIKT! För om man gömmer sig bakom masker- hur seriös är man då? 

Jag respekterar deras beslut att sno maten från djuren, snarare än att som jag- äta av djuren -varför kan inte de göra detsamma?