Jag har ju sett länge att Irolona inte går rent på varken höger fram eller höger bak, ibland visar hon det tydligare, ibland är det knappt synbart. Men det är inte konstigt att hon inte tycker om att ha ryttare på ryggen - eftersom hon med all säkerhet har fel på den!

Tänk er själva att behöva lyfta tungt om ni har ryggskott ex....

Nåväl, jag har beslutat att hon ska få gå i avel istället - inte hos mig, men hos en seriös travuppfödare. Hon har ju en enormt fin stam den damen.

När beslutet väl var taget, det stod mellan detta och att ha ut henne på foder som sällskapshäst, så tog jag idag kontakt med en uppfödare som jag känner till och som är seriös. Han skulle ta sig en titt på hennes stam, resultat osv osv och se om hon var något för honom, annars skulle han höra sig för om någon annan kunde vara intresserad.

För han var av samma åsikt som mig: Bara för att hon inte duger som ridhäst ska hon inte bara slaktas, utan få en chans som fölmärr.

Imorgon får jag svar av honom. Det känns i hjärtat - men jag måste göra vad som känns bäst för hästen - och ska hon nu bara gå så kan hon likagärna få bli fölmärr då.

Tanken är att jag bara ska ha Ferarri kvar, men då man inte får ha en häst ensammen, så söker jag kanske en gammal trotjänare som kan vara både sällskap och ridas. Men då jag vill lägga ner mera tid på att få igång Ferarri igen, så ska det ju vara en äldre häst som inte kräver så mycket motion annat än ett par dagar i veckan, så jag kan ägna mig åt Ferarri mera. För hon är en underbar häst, men kräver sin ryttare.

Inte många tycks förstå det där, att hon är så förbaskat enveten och envis, att man inte får något gratis av henne - ju mer hon kommer upp i kondition, ju mera får man kämpa. Ändå är hon genomärlig! Självklart utnyttjar hon om hon känner att ryttaren är osäker eller tom rädd - och gör då precis som hon vill! Många hästar gör just så - så hon är inget unikum precis på det viset.

Att skaffa medryttare på henne har jag gett upp - jag antar att det är ett system som funkar för en del, men.... näää, jag tror jag skippar det.

Inte för att jag anser att jag har speciellt hårda krav: ridas 3 ggr/veckan, behöver inte mocka, behöver inte utfodra- behöver inget alls utom att rida. Men har man inte hjärtat 100% med, så funkar det inte. Så är det ju.

Var ner idag och hämtade ut körkortet, så jädrans skönt!

Jag har inte brytt mig helhjärtat i det där förut, men när jag väl gjorde det tog det 3 månader så var det klart.

Då är det bara att vänta på domen på Passaten då.... Men ska jag vara ärlig så vill jag allt ha en 4-hjulsdriven bil av jeep-typ. Inte en stadsjeep, utan en med hög markfrigång och som tar sig fram överallt i princip....  Nåja, det kommer nog en dag det med....

 

Anki

16 augusti 2011 21:54

Tråkigt att Irolona har en trasig rygg. Hoppas att tränaren som du varit i kontakt med vill ta sig an henne och att hon får många föl i framtiden.
Grattis till körkortet!!! Visst måste det vara härligt att inte vara beroende av andra för att ta sig iväg någonstans. KRAM

fallen-angel

18 augusti 2011 18:57

ja absolut! att jag inte tänkt på det förut *S*. Nej, men det har liksom aldrig blivit av bara...

Tyvärr så åker nog Irolona till de eviga gröna ängarna :(... skriver mer om det i dagens blogg...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och kalla mig och min dotter oh man en massa, så väljer jag att publicera detta, skrivet av dig med dina egna ord, om "den underbara mamma" du så försvarar.   Så nu blir det mera intressant att få se dina snorkiga, obefogade kommenater om DETTA! ...

Nog finns det saker att skriva om, men så ska ju lusten till också. Det jag kan konstatera är att jag, min man,min son, min dotter och i längden då även mina barnbarn, alla på något vis har fått sår i själen efter Sociopatens vansinnes framfart det...

Nog finns det saker att skriva om, men så ska ju lusten till också. Det jag kan konstatera är att jag, min man,min son, min dotter och i längden då även mina barnbarn, alla på något vis har fått sår i själen efter Sociopatens vansinnes framfart det...

Efter vad som känns som en evighet, vilket det på sätt coh vis kan sägas vara då det var 5 år jag sedan var ner hit, sitter jag nu hemma hos Theres och Johan i Sala. Känns jättekul att räffa alla igen, och vi har ju mycket att ta igen sas.   Ja, ...

Mamman som dränkte sina 2 pojkar, 4 resp 8 år gamla, har nu först börjat inse att hennes barn aldrig kommer tillbaka. Ehhhh? Hon liksom mördade dem, och nu ska det tyckas synd om henne? Hon skyller på social myndigheterna att hon mördade sina barn,...