Yesterday, upon the stair, I met a man who wasn’t there

He wasn’t there again today

I wish, I wish he’d go away...

When I came home last night at three

The man was waiting there for me

But when I looked around the hall

I couldn’t see him there at all!

Go away, go away, don’t you come back any more!

Go away, go away, and please don’t slam the door... (slam!)

Last night I saw upon the stair

A little man who wasn’t there

He wasn’t there again today

Oh, how I wish he’d go away

/ 

Hughes Mearns.

Jag bara älskar denna dikt! Vet inte varför den fastnat så, men allt som oftast dyker den upp i mina tankar. Den är skriven runt slutet av 1800-talet, och Mearns skrev den baserad på en historia om ett spöke som visade sig i en trappa i ett hus i Novia Scotia. (om jag inte minns helt fel).

Än idag- i moderna skräckfilmer och i tv-serier - ( Ex Haunting in Conneticut och A bit of Frost "komissarie Frost"på svenska) - citeras dennna dikt ofta. David Bowie har en gång spelat in en låt baserad på denna dikt också....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och kalla mig och min dotter oh man en massa, så väljer jag att publicera detta, skrivet av dig med dina egna ord, om "den underbara mamma" du så försvarar.   Så nu blir det mera intressant att få se dina snorkiga, obefogade kommenater om DETTA! ...

Nog finns det saker att skriva om, men så ska ju lusten till också. Det jag kan konstatera är att jag, min man,min son, min dotter och i längden då även mina barnbarn, alla på något vis har fått sår i själen efter Sociopatens vansinnes framfart det...

Nog finns det saker att skriva om, men så ska ju lusten till också. Det jag kan konstatera är att jag, min man,min son, min dotter och i längden då även mina barnbarn, alla på något vis har fått sår i själen efter Sociopatens vansinnes framfart det...

Efter vad som känns som en evighet, vilket det på sätt coh vis kan sägas vara då det var 5 år jag sedan var ner hit, sitter jag nu hemma hos Theres och Johan i Sala. Känns jättekul att räffa alla igen, och vi har ju mycket att ta igen sas.   Ja, ...

Mamman som dränkte sina 2 pojkar, 4 resp 8 år gamla, har nu först börjat inse att hennes barn aldrig kommer tillbaka. Ehhhh? Hon liksom mördade dem, och nu ska det tyckas synd om henne? Hon skyller på social myndigheterna att hon mördade sina barn,...