Idag när jag var ner till hagen så låg Irolona ner och vilade - inget konstigt alls med det, för de brukar tjejerna göra emellanåt.

När hon reste sig däremot....

Hon var så stel i h. bak att tom Gamle Karino som var 34 år, reste sig smidigare och gick bättre efter att ha legat!

Det finns inga tvivel längre....  beslutet måste tas och har tagits....

Nu kan det ju tyckas cyniskt att jag lämnade tillbaka Ulven och han gick till slakt utan att passera gå, och han var ändå 100% frisk! Men med tanke på hans istadighet så hade jag inte något val - än att lämna tillbaka honom alltså - men det var ju mot löfte att han skulle få ett nytt bra hem. Sedan att hans ägares och min defenitation inte överennsstämde om vad ett bättre hem är, är en annan sak. De såg tydligen De Eviga Gröna Ängarna som bästa hemmet...

Men Irolona då.... att hon är stel  är en sak, att hon inte vill ha ryttare på ryggen förståerligt, det hade jag kunnat ta, men inte att se smärtan i hennes ögon emellanåt. Låter kanske dramatiskt det där - men nog fasiken ser man på ögonen när de har ont. Ja, på hela kroppsspråket för den delen.

Ännu mera cyniskt är att jag nu måste leta efter en ny kompis åt Ferarri, då hästar enligt lag inte får stå ensamma.

Ev har jag hittat rätt i ett äldre sto från Polen som behöver nytt hem hon också. Det står mellan henne och en Shagaya arab vallack - båda 2 är f.ö flugskimlar - en färg jag älskar!

Orkar inte skriva mer om detta nu, för jobbigt.

Jag vet att jag gör rätt gentemot Irolona, men ändå.....