På tiden på Deltagården.

Alla underbara människor jag träffade där: Janne, Rosis, Kjelle, Berit, Riche, "Barsan".... och min underbara man Uffe, Ia, Daniel....

Alla får ursäkta, men Riche är den som mest saknas mig - fortfarande. Denne underbara man! Ack som jag saknar dig!

Glädjen och stoltheten hos Berit när Ia vann sin guldbagge - ja, nog var vi allt lite stolta allihopa, fast lite är egentligen fel ord... Klart jag kände glädjen och stoltheten med Berit och Riche, och det var inte mer än rätt att Ia vann den: hon är, som sina föräldrar, en underbar person!

Daniel, som läste till arkeolog då, vilken makalös människa till å ha läshuvud! Efter mamma Berit kan tänkas....

Berit själv - en människa som verkligen vet vad ödmjukhet och medmänsklighet vill säga! Åhh, alla borde få träffa en Berit och en Riche i sitt liv! Vilka enorma källor av värme de besatt/besitter!

Rosis, du underbara människa! Återigen en människa som har hjärtat på rätta stället, som det heter.

Kjelle, så bestämd, så vänlig, så... genomgo!

Janne, också en av dessa människor med hjärtat på rätta stället.

Barsan - yrvädret med bestämda åsikter och varmt hjärta - som for runt i 180. alltid på språng, men också alltid redo för en pratstund.

Jag vet inte hur jag ska kunna få fram de rätta orden om hur jag känner för dessa människor, för det går inte att beskriva! Det jag fick med mig från Delta...

Ibland saknar jag er alla så fruktansvärt mycket!

Om jag kan, så kommer jag och hälsar på - om inte i år så nästa.

Ni är alla oersättliga på era egna vis, och betyder så oerhört mycket både för mig och uffe.